Mental coach

Jag är född och uppvuxen i Järvsö. En liten by med ca 5000 invånare i Hälsingland. Troligtvis hade vår vackra, lilla by varit helt okänd om det inte vore för Barbro “Lill-Babs” Svensson. Tack vare henne, som en enastående ambassadör, har vi haft möjlighet att bygga upp turismen i byn och gått från att vara ett industrisamhälle till att vara en mer utpräglad turistort. Vi har JärvZoo, Harsagården, Järvsöbacken, Järvsö Bergscykelpark, Stenegård m.m. som jobbar hårt för att få turisterna till byn året runt. Men det största dragplåstret är Lill-Babs. Det kommer fortfarande busslaster till Lill-Babs Caffär, ett café och affär i kombination och där finns även en utställning med scenkläder, skivor m.m.

När jag i tisdags klev av bussen här i Stockholm, efter en påskhelg i Järvsö, så möttes jag av beskedet att Barbro gått bort. Det var som ett slag i magen. Jag kunde inte förstå att det var sant. Barbro, hon skulle ju vara odödlig. Jag kom hem och jag grät och grät och grät. Tårarna kunde inte sluta rinna. Det var som att förlora en nära familjemedlem. Tårarna har fortsatt rinna under alla minnesprogram som sänds i tv nu.

Under alla mina år när jag bott på olika ställen i landet så har folk ställt frågan “Så du kommer från Järvsö? Känner du Lill-Babs?”, jag har t.o.m. lärt mig att göra en konstpaus efter att jag sagt att jag är från Järvsö, bara för att ge utrymme för den frågan. Det är endast ett fåtal gånger som jag inte fått den frågan. Det visar vilken otrolig ambassadör för byn hon har varit. Ingen marknadsföringsbyrå i världen kan skapa en sådan reklam för en ort. Hon har gjort den reklamen i hela sitt liv.

Det är inte svårt att älska Barbro. Och Barbro älskar alla andra! Så mycket kärlek, ödmjukhet och omtanke hon så genuint har gett alla andra genom alla år. Hon är omtänksamheten personifierad.

Att växa upp i en liten by, där Jantelagen är ganska hårt förankrad, är inte så lätt alla gånger. Barbro har gett mig inspiration att våga vara mig själv och hon har visat att man kan leva sin dröm och man kan “bli någon”, även om man kommer från en liten by. Och är tjej. Och man kan göra det med kärlek och omtanke, man behöver inte vässa armbågarna eller trampa ner andra för att ta sig fram i livet. Barbro har gett mig inspiration till att våga leva och våga hoppa på saker som legat utanför min komfortzon, men att gå in för något och tro på att jag klarar det och sen verkligen genomföra det, det är en otrolig känsla och den känslan har hon lyckats förmedla till mig så jag vågar.

Hon har själv fått utstå mycket, bl.a. den gången hon var med i “Här är ditt liv”, där flera av hennes ex-pojkvänner radades upp. Jag undrar om det någonsin skulle ha gjorts likadant mot en man? Det är inte det enda, det finns massor hon fått utstå, hon har varit ensamstående mamma som har arbetat inom nöjesbranschen och fått skit för det. För mig är hon, och kommer alltid att vara, en förebild med omtanke om både familj, kollegor, anställda och inte minst publiken.

Idag har jag träffat två stycken som har beklagat by-sorgen. En otroligt fin gest tycker jag. De vet inte min relation till Barbro, men de vet att jag är från Järvsö och de förstår att det är en sorg för hela byn att hon nu är borta. Det är en sorg för hela landet att hon är borta, det finns inte många artister som har haft en så lång karriär och ständigt varit aktuell på något sätt.

En person sa till mig “Hon har levt dubbelt så mycket som oss andra, hon har egentligen levt till 160.” Ja, det stämmer rätt bra in på henne. Hon har aldrig suttit stilla, hon har alltid haft en massa projekt på gång. Det är en sorg att hon aldrig fick sin 80-årsfest.

En av mina favoritlåtar med Lill-Babs är “Vänta inte”, den har funnits där i många år och den har tilltalat mig med sin text eftersom ett av mina livsmotton är “Lever livet här och nu, imorgon kan det vara för sent.” Det blev väldigt påtagligt nu när hon själv gick bort, å andra sidan vet jag att hon har levt, skrattat och älskat genom livet. Nu är det upp till dig och mig och alla andra att fortsätta leva livet, skratta och älska och visa varandra ödmjukhet. Det är det minsta vi kan göra för att hedra Barbros minne.

Tack älskade Barbro för alla fina minnen, all inspiration och kärlek du har gett. Vila i frid! ❤
(men känner jag dig rätt så är det full fart på dig, var du nu befinner dig…)