Mental träning

av

Redo att leva igen?

Jag vet att smärtan du upplever kan få det att kännas som att det inte finns något hopp om en bättre framtid. Men jag vill försäkra dig om att det finns ett sätt att gå från hopplöshet till glädje.

Jag förstår hur desperat du måste känna dig för att hitta ett sätt att kontrollera smärtan. Du har provat många olika behandlingar och mediciner, men ingenting har kunnat ta bort smärtan helt. Det kan vara nedslående när ingenting verkar fungera, men jag vill att du ska veta att det finns hopp.

martinas story

Så jag tänkte att jag skulle dela Martinas berättelse med dig. Det här är vad hon skrev på sin egen Facebook-sida:

“Sedan december 2018 har jag levt med konstant ryggsmärta. Innan det hade jag ont i ryggen då och då. 

Jag har pressat min kropp väldigt hårt under flera år, för mycket hård träning, för lite återhämtningstid och för mycket stress. En dag sa min rygg: STOPP!

Jag var tvungen att ta en ambulans för att komma till sjukhuset.

“Ryggskott!” sa läkaren och skrev ut några smärtstillande tabletter och skickade hem mig. 

I mars 2021 visade magnetröntgen en uttorkad disk/förhårdnad disk. Efter två år med sjukgymnasten och en kamp med läkarna för att få komma till en klinik för ryggsmärtor på sjukhuset har jag äntligen börjat se ljuset i tunneln! 

Jag förlorade min identitet. Den glada, alerta och vältränade flickan var borta på en sekund. 

Av rädsla för att öka smärtan låste jag in mig själv i ett litet eget rum.

Under denna tid har jag haft fantastiska människor omkring mig, min pojkvän, vänner, och kollegor. Men ibland finns det ett behov av någon annan typ av hjälp.

Det var då jag insåg att jag måste göra saker annorlunda och kontaktade Cattis Olsson.

Jag har nu varit med i hennes program i två månader och jag kan redan se skillnad.

Smärtan finns fortfarande kvar, men min inställning till den har förändrats radikalt. 

Jag är inte klar med den här resan, jag vet nu att det tar tid. 

Men vad jag vill säga är; om du lever med långvarig smärta och är redo att arbeta för en förändring, då är Cattis rätt person att hjälpa dig med det!”

Cirka ett år senare skrev Martina så här: 

“Jag hade medarbetarsamtal med min nya chef.

Han frågade mig hur jag hittat motivationen och tänket att ta tag i saker och göra det jag kan med det jag har.

Och då klack det till, det var fasiken när jag tog mig an ditt avsnitt om acceptans. Du har inte hjälpt mig med bara min smärta utan även i mitt yrkesliv.

Du har gjort en sådan stor skillnad för mig.”

Är du redo att ta kontrollen över ditt liv igen?

Jag kan inte beskriva hur tacksam och glad jag är att läsa dessa ord från Martina! 

Det är verkligen fantastiskt att se förändringen i en persons ögon och uttryck från hopplöshet till lycka. Att dessutom se hur en människa utvecklas, inte enbart i att hantera sin smärta utan även hur hon hanterar sitt jobb och sitt privatliv, är en fantastisk resa att få vara del av. 

Först trodde hon att operation var hennes enda alternativ kvar, nu behöver inte ens att hon en sjukgymnast på regelbunden basis. Det är en fantastisk resa på några månader! 

Är du redo att gå från hopplöshet till glädje?

Är du redo att gå från att bara överleva till att leva ett värdefullt liv igen? 

Skicka ett mail och berätta, jag ser fram emot att höra från dig. 

Ta hand om dig, du är värdefull!
Kram Cattis 💕

PS. På måndag 27/3-23, öppnar dörrarna till medlemsprogrammet 
Mind your brain, master the pain, en möjlighet för dig att ta kontrollen över ditt liv! 



av

Du är fantastisk, kvinna!

8 mars, Internationella kvinnodagen. Varför behövs denna dag? I Sverige anses vi vara ganska jämställda, men det finns fortfarande mycket att göra. Inom mitt specialområde, fysisk, långvarig smärta* och hjärnan, har jag valt att fokusera på att hjälpa kvinnor.

Varför? Därför att kvinnor är de som får mindre uppmärksamhet från hälso- och sjukvården, det finns mindre forskning om kvinnor och därför anpassas ofta behandlingar från studier som gjorts på män, vilket ofta kan resultera i att behandlingen inte ger samma resultat som den gjort på män.

Dessutom vet jag vad det innebär, både hur smärta och hormoner påverkar kroppen och hur man reser sig upp och går vidare efter motgångar, skador, sjukdomar osv.

Min vision är både att hjälpa fler kvinnor att hantera sin smärta på ett bättre sätt och att bryta stigmat kring smärta och bidra till ökad kunskap och förståelse, både hos den enskilda individen men även bland vårdpersonal och företag.

Jag tycker inte synd om mig själv för att jag har levt med smärta större delen av mitt liv, jag använder min kunskap och erfarenhet för att skapa förändring på riktigt.


Hormoner och smärta

Hormonerna är en av anledningarna till att vi måste betrakta kvinnors och mäns smärta på olika sätt, våra kroppar har olika hormoner med olika funktioner och våra hormoner påverkar också vår smärta.

Smärtkänsligheten förändras till exempel under menstruationscykeln. Dagarna före och under menstruationen är vi mer känsliga för smärta, inte bara för menstruationssmärta utan även för annan smärta. Detta innebär ofta att kvinnor som lever med långvarig smärta upplever en ökad smärta även i det vanliga smärtområdet, utöver menstruationssmärtan.

Har du någonsin blivit tillfrågad av en läkare/fysioterapeut eller liknande yrkesutövare om var du befinner dig i din menstruationscykel när du söker hjälp för smärta?

Jag kan säga för egen del att det inte frågats om speciellt ofta. Ska jag ens gå in på vad jag tycker om den vanliga VAS-skalan? VAS-skalan är den vanligast förekommande smärtskalan där man ombeds skatta sin smärta på en skala från 1-10. Många använder enbart den här skalan och jag tycker att den inte säger någonting egentligen. Dels är smärta individuellt, så vid ett enstaka besök så säger den skalan ingenting. Dels varierar smärtan beroende på en mängd faktorer, t.ex. menstruation, sömn, stress m.m. Så för att få en helhetsbild över smärtan så behövs mer information än enbart en skattning.

Långvarig smärta i sig är som att leva med ständig utmattning, där vi inte får tillräckligt med god sömn och om vi inte heller ger oss själva den dagliga återhämtningen är risken stor att vi också drabbas av stress- och utmattningssymptom, vilket i sig leder till långvarig sjukskrivning och mycket individuellt lidande.

Kvinnor är också mer känsliga för stress, vilket också beror på våra hormoner.

Om kvinnor fick möjlighet att planera sitt arbete och sina prestationer i enlighet med sin menstruationscykel skulle många av dem prestera mycket bättre, vilket i sig skulle leda till ökad lönsamhet och mindre produktionsbortfall samt mindre stress och skam.

Cattis ler glatt i ett längdspår, med solen som lyser över fjället i bakgrunden.

Lönsamhet och produktivitet

Jag tycker att det är märkligt att det inte finns fler arbetsgivare som arbetar för att hjälpa människor med smärta i ett tidigare skede. Att utbilda både personal och chefer på detta område skulle minska det personliga lidandet och öka produktiviteten och lönsamheten.

Inom primärvården finns det i allmänhet mycket dålig kunskap om långvarig smärta och hur den påverkar människor, så när människor söker hjälp får de inte tillräcklig hjälp för sin smärta.

Smärta är inte så “trendigt”, få människor talar om det och de smärtläkare som finns blir tyvärr äldre och få nya läkare specialiserar sig på smärta. Detta kommer snart att bli ett stort problem.

En del människor ifrågasätter varför jag vill arbeta med och hjälpa människor med långvarig smärta.

“Hur många människor lever egentligen med smärta?”

Svar: Omkring en av fem personer lever med långvarig smärta. Det är ca 20 % av befolkningen. Siffrorna ser ganska lika ut över hela världen.

“Operation eller smärtstillande mediciner är väl de enda alternativen, eller hur?”

Nej, operation är ingen quick fix och det är inte alltid möjligt att operera olika smärttillstånd.

Smärtstillande mediciner är inte en långsiktig lösning, det kan lindra akut smärta och visst finns det mediciner som håller den långvariga smärtan på en bättre nivå, men ingen av dem gör något åt orsaken till smärtan.

“Det är bara att bita ihop och inte känna efter så noga!”

Den som säger åt mig att bita ihop och inte känna efter så noga får bereda sig på en ordentlig uppläxning. Tro mig, alla som lever med smärta biter ihop hela tiden. Att bita ihop och låtsas som ingenting är inte en lösning. Det är bara fånigt och nedvärderande att fälla sådana kommentarer.

Långvarig smärta beräknas kosta samhället 7,5 miljarder kronor varje år i direkta sjukvårdskostnader och 80 miljarder kronor i indirekta kostnader, främst på grund av sjukfrånvaro och produktionsbortfall.

Läs det igen: 7,5 miljarder kronor i sjukvårdskostnader och 80 miljarder kronor på grund av sjukskrivningar och produktionsbortfall!

VARJE ÅR!!!

Det är helt galna siffror!

Det personliga lidandet kan inte mätas i kronor, men det är enormt!

Ändå finns det så mycket skam och stigmatisering kring smärta. Det finns många människor som inte talar om sin smärta eftersom de skäms, är rädda för att bli kallade lata, hypokondriker, gnällspikar osv. De flesta vill inget hellre än att kunna leva ett “normalt” liv igen.

De flesta som kommer till mig säger att de “bara överlever” och mina lyckligaste ögonblick är när mina klienter säger att de har gått från “bara överleva till att kunna leva ett meningsfullt liv igen” tack vare mina smärthanteringsprogram!

Du är värdefull!

Cattis ler och höjer en hand till en skål med ett glas champagne, iförd cerise knytblus.

Så till alla kvinnor där ute: ni är hjältar som lever med en kropp som är i ständig stress på grund av våra hormoner, hormoner som gör det möjligt för oss att skapa det vackraste som finns, nya liv.

Jag hyllar dig kvinna, varje dag, inte bara idag! 

Att vara kvinna är helt fantastiskt! Låt oss fortsätta kämpa för ett jämställt samhälle, få mer forskning om kvinnor för att förstå hur vi kan behandla och ta hand om kvinnokroppen på ett mycket bättre sätt och låt oss stå upp för och stötta varandra och fira varandras framgångar!

Med kärlek, Cattis ❤️

PS. Vill du veta mer om hur jag kan hjälpa ditt företag med utbildning eller hur jag kan hjälpa dig privat att hantera långvarig smärta?

Kontakta mig och berätta vad du eller ditt företag vill ha hjälp med.

*Långvarig smärta är fysisk smärta som har pågått i minst tre månader, men den kan gå över efter sex månader, ett år eller några år, den behöver inte pågå hela livet.



av

Glädjen som byttes till ett helvete

A7E088A3-87CC-40B8-A1BF-8F9211DFE9C5_1_201_a

Det här minnet ger en viss glädje, men mest sorg, ilska och uppgivenhet.

Varför? Jag var ju så glad.

Ja, jag var så oerhört glad att jag hade klarat att springa några meter efter 1 1/2 års rehab för mina tre diskbråck.

Några dagar senare blev jag utsatt för en våldtäkt som slog upp allt i ryggen.
Jag fick börja om med min rehab från början. Ytterligare ett år av diskbråcksrehab.

Jag träffade kirurgen från Spine Center.
Han ville inte operera mig.

För riskabelt när det var på tre nivåer och det skulle innebära många fler operationer under resten av mitt liv.
Vi var överens.
Jag ville inte opereras.

En operation är aldrig riskfri och det är definitivt ingen quick fix.
Rehab måste ändå göras.

Gemensamma vänner till gärningsmannen kommenterade med: “Men han som är så snäll. Svårt att tro att han skulle göra något sådant.”

Kvinnan blir ifrågasatt.
Mannen är det synd om.

När ska samhället börja tro på att kvinnor talar sanning?
När ska samhället börja lägga skammen där den hör hemma?
Hos gärningsmannen!

Han fick inget straff.
Jag fick dubbla straff.
De psykiska minnena som för alltid förföljer mig.
Den fysiska smärtan som slog upp allt jag hade kämpat för så länge.
Dessutom tystade han mitt skratt.
Min glädje.
Min livsgnista.

Han jobbar, vad jag vet, än idag som någon slags chef på det stora liftbolaget i Vemdalen. Jag har inget behov av att åka till Vemdalen, jag föredrar riktiga fjäll.

Jag hade svårt att motivera mig för rehabträningen.
Börja om från början.
Ta fram den hårda plastkorsetten igen.
Gå ner i källaren på sjukhuset och börja om med rehabprogrammet och sjukgymnasterna som var så avmätta och uttråkade så de tillförde ingen pepp och motivation.

Jag visste att ingen annan kunde göra min rehab åt mig.
Jag var tvungen att göra det själv.
Motiverad eller inte.
Det var bara att göra det.
Alternativet att inte göra det alls fanns inte.
Smärtan skulle vara olidlig.
Jag hade gjort det förut, jag visste att jag skulle kunna göra det igen. Det var bara så fruktansvärt jobbigt.

Jag hade kunnat tagit det om jag själv åsamkat mig skadan.
Det var någon annan som gjorde det mot mig.
Genom att göra bland det värsta du kan göra mot en annan människa.
Kränka dennes integritet.
Inte lyssna när den säger nej.

Så det här minnet ger väldigt dubbla känslor. För nu vet jag att den lycka som jag kände när den där bilden togs, den varade inte i många dagar. Men jag vet att jag gjorde som jag alltid har gjort. Jag krigade på och tog mig upp och framåt igen. För jag visste att det var mitt val att välja hur jag hanterade det.

Så är det alltid. Vi kan inte alltid styra över det som händer oss, men vi kan alltid styra hur vi väljer att hantera det. Utan min mentala träning och den oerhört starka mentala resiliens jag har byggt upp genom åren är det tveksamt om jag ens funnits kvar i livet idag.
Men nyfikenheten på livet är större än längtan efter döden.
Så jag är kvar.
Jag fortsätter leva.
Jag lever för min skull.
För livets skull.
För att stå upp för mig själv.
För att stå upp för andra som lever med smärta.
För att mitt uppdrag är långtifrån slutfört.
För jag har min livsgnista och jag vill LEVA!

🙌 ❤️ ✊

Kram Cattis ❤️

🇬🇧 Read this post in English.